The other side of what we call home
Är mitt uppe i nattfunderingar här. Alla som läser och är mina vänner, vet alldeles säkert att jag vill åka till USA för att studera där på High School. Men det har lagts ner, tyvärr. Har tjatat på mina föräldrar flera gånger, men det verkade inte hjälpa alls nästan. Den ena vet hur jäkla mycket jag vill det, men oroar sig för värdfamiljen plus pengarna som kanske inte är det lättaste att ta fram bara sådär. Den andra, tycker det är totalt värdelöst att åka iväg och tror inte på mig ett enda dugg, vilket känns förjävligt, för detta är något av en dröm för mig. Som jag vill uppfylla också. Tillbringade nog flera månader med att läsa på om detta på hemsidan och olika bloggar, så kan det pretty much ut och in. Läste ett tips att man kunde göra en egen liten broschyr att lämna till föräldrarna för att försöka få med dom i detta. Gjorde då ett där det stog i steg för steg hur hela skiten går till, hur mycket det kostar och hur mycket jag själv kan hjälpa till för att få pengarna genom jobb osv. Var beredd att satsa allt och spara så mycket jag kunde, bara för att få detta genomfört. Men ack nej.
Grejen är att en vän till mig (som ska åka om ca ett halvår) och jag, har pratat sjukt mycket om detta, och hur kul det skulle vara om man åkte samma år. Alltså, det går inte att beskriva hur exalterad jag var över detta. Tillslut gick även en i familen med på att betala hälften av resan och allt, ifall den andre gick med på andra hälft. Men där föll allt tillbaks i mina drömmar igen, bara för att den personen inte tror på mig. Vilket jag är extremt besviken på. Varför är det så svårt att tro på sin egen dotter? Är det för mycket begärt? Dom som känner mig, vet troligtvis också vem jag menar.
Släppte allt detta för ett tag, tills igår då jag började kolla på det igen. Men nu var den inte High School, utan ett år på College. Har hunnit läsa på hyfsat bra och är sugen på detta med. Grejen är bara att det kostar ganska mycket mer. Men, det är ungefär 2,5 år kvar så man kan väl skrapa ihop ganska mycket av pengarna tills dess..? Om man har viljan? För det har jag, och denna drömmen ska jag fan se till att den sker också. Även om man behöver ta lån, som man sen ska betala av i ett x antal år själv.
Läste först lite om Au Pair, men vet redan att det är absolut inte grej för mig då jag inte trivs SÅ mycket med barn. Plus att man måste ha 200 timmar dokumenterade? Like, what?
Så riktade in mig på College, och, det var nästan perfekt där alltså. Det finns olika program att läsa, bland annat ett karriärsförberedande. Vill också studera i Los Angeles helst, och gissa vad. Programmet inom karriärgrejet är Media & Art. Liksom, är inte det typ perfekt nästan? Jag gillar saker med media, och jag älskar konst? Och även på sådana här program får man välja individuella kurser, och däribland finns musik. Vilket jag också älskar.!!
Så jag har tagit detta väldigt seriöst nu, för det finns nog nästan inget jag vill mer än detta, så jag har funderat på att öppna ett sparkonto och lägga in så mycket pengar jag bara kan. Sen fråga med hundögon om mina föräldrar är villiga att ta lån, som jag kan betala tillbaks sen om det är på det viset. Nämnde det förut också, men fick bara dedär smilet som att det är ju bra att jag drömmer iallafall, tillsammans med ett "jassådu".
Får änna lust att banka skiten ur något.
Nu när jag befinner mig i sängen för att försöka sova, fick jag upp tanken igen om High School, för tänk att uppleva den där "High School-spiriten"?? Skulle va grymt. Bara ett problem, annars hade jag gjort det utan några tankar alls nästan: jag måste då gå om ett år på gymnasiet här i Sverige, vilket jag helst inte orkar, eller vill. Bara tanken av att gå med 96erna skrämmer mig. No offense om nån läser det.
Slutsatsen med detta: Jag är riktigt kluven och vet inte hur jag ska göra. Vilket jag ska välja.
-
Detta var det som pågår i mitt huvud just nu, om någon orkade läsa. Now: Good night.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Tycker verkligen att du ska stå på dig om detta, om det verkligen är detta du vill! Värkar riktigt grymt
En sånn här grej, lever ju med en hela sitt liv! + att man kan nog växa som person, och känna att man klarar en sån här sak själv! :)
Postat av: Anonym
Bara en åsikt,, jag tycker att du ska åka samma år som din käre vän Maja Karlsson !! :D pusss
Trackback
