Dag 8 – Ett ögonblick
Jag kommer faktiskt nästan inte på några ögonblick för tillfället, inga bra iallafall. Så får väl ta typ detta då...
Kommer inte ihåg vilken dag det var, men typ runt den 26 December 2005. (Efter julafton var det iallafall)
Jag var hos min pappa. Han satt i soffan med hans tjej, och han sa att jag skulle komma lite för han ville prata om en sak. Jag gick dit och satte mig mellan dom. Han sa saker som: Du vet ju att Carina inte har varit helt frisk och så nu det senaste, m.m. Då förstog jag att det var något som hade hänt, men jag ville inte tänka på vad. Sen kom det som aldrig fick komma, att "Nu har hon blivit en ängel"..
Och Carina var min farbrors tjej, eller hur man säger, men för mig var hon en faster.
Hon hade fått cancer, först i brösten, sen i skelettet tror jag, och sist i levern. Och när den kom till levern kunde man inte längre behandla eller göra något. Men detta visste inte jag, utan jag visste bara att hon var sjuk och att hon tappade håret och fick ha peruk.
Så på julaftons morgon 2005 somnade hon in.
Skulle egentligen vara hos dom på julafton då, men för min skull så blev det att jag var hos mamma istället. Men jag visste som sagt ingenting då.
När pappa berättade det, så sa jag bara nej om och om igen, och började grina i hans knä.
Carina och jag stog varandra väldigt nära, och det går inte att beskriva hur mycket jag saknar henne. Men kan inte heller tänka mig hur svårt det var för min farbror och mina två kusiner, som hon inte ens fick se ta studenten..
Carina Danielsson, r.i.p ♥
Kommer inte ihåg vilken dag det var, men typ runt den 26 December 2005. (Efter julafton var det iallafall)
Jag var hos min pappa. Han satt i soffan med hans tjej, och han sa att jag skulle komma lite för han ville prata om en sak. Jag gick dit och satte mig mellan dom. Han sa saker som: Du vet ju att Carina inte har varit helt frisk och så nu det senaste, m.m. Då förstog jag att det var något som hade hänt, men jag ville inte tänka på vad. Sen kom det som aldrig fick komma, att "Nu har hon blivit en ängel"..
Och Carina var min farbrors tjej, eller hur man säger, men för mig var hon en faster.
Hon hade fått cancer, först i brösten, sen i skelettet tror jag, och sist i levern. Och när den kom till levern kunde man inte längre behandla eller göra något. Men detta visste inte jag, utan jag visste bara att hon var sjuk och att hon tappade håret och fick ha peruk.
Så på julaftons morgon 2005 somnade hon in.
Skulle egentligen vara hos dom på julafton då, men för min skull så blev det att jag var hos mamma istället. Men jag visste som sagt ingenting då.
När pappa berättade det, så sa jag bara nej om och om igen, och började grina i hans knä.
Carina och jag stog varandra väldigt nära, och det går inte att beskriva hur mycket jag saknar henne. Men kan inte heller tänka mig hur svårt det var för min farbror och mina två kusiner, som hon inte ens fick se ta studenten..
Carina Danielsson, r.i.p ♥
Kommentarer
Trackback
